Sök Stäng

Riksstämman 2020: Ingen hjärna är den andra lik

Lars Nyberg föreläser på Neuropsykologernas riksstämma, Helsingborg 2020

Lars Nyberg är professor i neurovetenskap vid Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet och en av Sveriges mest framstående namn inom hjärnforskning. Vid SNPFs Riksstämma 2020 höll Nyberg både en uppskattad workshop med titeln ”30 års studier av åldrande, minne och demens i Betula-projektet” och en föreläsning med den tankestimulerande titeln ”Ingen hjärna är den andra lik: variation i åldersrelaterad förändring av hjärnans struktur och minnesfunktioner”.

Under workshopen gav Nyberg deltagarna värdefull insyn i hur det går till att planera, rekrytera studiepersoner till, under många år arbeta med och få finansiering för ett longitudinellt forskningsprojekt såsom Betula-studien. Betula är en studie av åldrande, minne och demens som har pågått vid Umeås universitet sedan 1985. I projektet studeras hur minnesfunktioner förändras i den åldrande hjärnan, riskfaktorer för att utveckla demens och prekliniska tecken på demens. Studiepopulationen är ett slumpmässigt urval av personer på vilka man genomfört premorbida och sedan upprepade mätningar av minne och flertalet hälsofaktorer. Nyberg utfordrade deltagarna i workshopen till att fundera över studiens metodologiska utmaningar och vad man – sett i backspegeln – eventuellt kunde ha gjort annorlunda. Framförallt betonade Nyberg – och detta stöttes av diskussionen under workshopen – att longitudinella studier ger unik förståelse för dynamiska processer så som förändringar i hjärnan över tid.

I sin föreläsning under senare delen av Riksstämman talade Nyberg om hur förväntad livslängd för nyfödda ökade dramatiskt under förra århundradet och hur den närmast har fördubblats på 150 år. Idag är en stor del av befolkningen i Sverige och andra västländer över 75 år. Det innebär att antalet personer som kommer att insjukna i demens kommer att öka exponentiellt under kommande decennier. Nyberg beskrev hur forskningsfältet har flyttats till att inte enbart fokusera på kognitiv försämring, och senare kognitiv reservkapacitet, utan att också studera prevention av demens. Från Betula-projektet rapporterade Nyberg från studier som visar att utvecklingen av och orsakerna bakom demens är multifaktoriell och att betydande riskfaktorer är förekomst av bl.a. diabetes, hypertension, övervikt och depression. Hög utbildning och att vara kvinna är preventiva faktorer, och Nyberg menade att genetik och epigenetiska förhållanden är också av stor vikt. Nyberg beskrev det bästa betraktelsesättet för att förstå bevarad kognition i ålderdomen är genom konceptet brain maintenance, i bemärkelsen bevarad kapacitet, funktionalitet och avsaknad av sjukdom. Genom att studera brain maintenance manifesteras individuella skillnader i åldersrelaterade hjärnförändringar och patologi. Nyberg har visat att det finns betydande heterogenitet mellan åldrande individer avseende just detta. Han hänvisar till att det verkar finnas en grupp av individer i befolkningen (ca. 13 %) där markant kognitiv försämring utvecklas parallellt med stigande ålder och där många konverterar till demens. En annan, betydligt större grupp av individer (ca. 68 % av befolkningen) uppvisar en normal eller långsamt progredierande försämring av kognitiva funktioner. Spännande nog har Nyberg identifierat en grupp av individer med nästan ingen försämring alls över tid (ca. 18 %), en grupp som närmast skulle kunna kallas för super-agers. De olika fenotyperna demonstrerar inte bara skillnader i kognition av hjärnåldrande utan korrelerar också med graden av strukturell och funktionell förändring undersökt med olika hjärnavbildningsmetoder.

Nybergs budskap är tydligt. Det finns inget ”typiskt” åldrande och hjärnans åldrande har multifaktoriella förklaringsmodeller. Han betonar att s.k. maintainers eller super-agers förmåga sannolikt förklaras av genetik, epigenetik och livsstilsfaktorer. Och Nyberg är positiv. Han ser en trend att de senaste decenniernas förbättrade levnadsförhållanden i Sverige – med större antal utbildningsår och tidig modifiering av vaskulära riskfaktorer – kommer göra att antalet maintainers försätter öka.

Hanna Ljung, leg. psykolog, PhD