Sök Stäng

Riksstämman 2020: Hjärnans utveckling hos rumänska barnhemsbarn

Professor Edmund Sonuga-Barke föreläser på Neuropsykologernas riksstämma, Helsingborg 2020.

Under konferensen hade vi förmånen att lyssna till professor Edmund Sonuga-Barke knuten till Kings College i London och Aarhus University. Han forskar om hur hjärnans utveckling under livet påverkas av allvarlig fysisk och psykisk deprivation under tidig barndom. Hans forskningsteam har studerat naturlig deprivation hos barn som hade oturen att hamna på barnhem i Rumänien under åren runt den tid då diktaturen föll 1989. Hela världen fick ta del av dessa barns situation. Journalisten Malin Bring skrev 2015 ”få bilder har väl lämnat så djupa spår hos betraktaren som fotona på de utmärglade, apatiska barnhemsbarnen som hittades inspärrade på rumänska barnhem vid kommunismens fall för 25 år sedan”.

Edmund Sonuga-Barke berättade om studier där de följt utvecklingen hos 165 av de 324 barnhemsbarn som blev adopterade till engelska familjer. Dessa barn fick efter adoptionen en god uppväxt i ”superfamiljer”. Utvecklingen av ADHD har i forskning för barn som växt upp under vanliga omständigheter, jämför med den extra ordinära misär barnhemsbarnen växte upp i, visat att generna spelar den stora rollen för utveckling av ADHD medan omgivningen spelar en liten roll. För barnhemsbarnen är det tvärtom, generna spelar en mindre roll medan omgivningen i början av livet har en stor betydelse. Tidig allvarlig undernäring i livet leder till att den vuxna hjärnan blir mindre trots den återhämtning barnen senare gick igenom. Hjärnans reducering syns i både grå och vit substans speciellt har kortex förtunnats i det limibiska systemet. Det påverkar begåvningen som på gruppnivå i vuxen ålder är IK 95 för dessa barn. Det är dock stor skillnad mellan olika individer. En faktor som har stor betydelse är hur gamla barnen var när de adopterades. För barn som var under 6 månader vid adoptionen har det gått betydligt bättre. För de barn som var över 6 månader har det visat sig att antalet barn som diagnosticeras med ADHD ökar ju äldre de blir. Senaste siffran är att 35% av dem som var 6 månader eller äldre vid adoptionen har ADHD och 30 % har fått en autism diagnos. Barnen har en heterogen sammanställning av problem och de liknar inte varandra så mycket. Kommunikationsproblem förblir ett problem även när barnen blir äldre. Under uppväxten i England har barnen haft en gradvis ökning av IK där många i början låg under IK 80 medan det nu i vuxen ålder är väldigt få av barnen som hamnar under IK 80. Trots det är det är vanligt med känslomässiga svårigheter i vuxen livet som inte var så märkbara under tiden de bodde kvar hemma hos adoptionsföräldrarna.  En stor grupp har inte klarat av att ta sig ut på arbetsmarknaden och har svårt att få vänner. ADHD medicinering har de lika stor nytta av som andra personer med ADHD.

 

Lena Ek, Leg psykolog och Fil Dr

Region Skåne