Sök Stäng

Nordiska mötet 2018: Many Facets of brain plasticity

Symposium med Lars Nyberg, Marti Lövdén och Fredrik Ullén kretsade kring förutsättningar, predisposition och påverkbarhet av hjärnans funktion inom ett vitt fält som sträckte sig genom skolgång, musikalitet och åldrande.

Lars Nyberg beskrev utifrån sin forskning om äldres kognition, främst minnesfunktioner och hjärnans förmåga att förändras parallellt med den förändring som åldrandet medför. Två möjliga vägar till bibehållen minnesfunktion beskrevs. Dels kan funktionen bibehållas genom undvikande av åldersrelaterad hjärnpatologi och dels kan kompensatoriska mekanismer upprätthållas trots patologiska processer i den åldrande hjärnan. Hjärnans biologiska ålder kan till skillnad från dess kronologiska ålder påverkas av utbildning och motion, möjligen även kost och kognitiv träning. Plasticiteten uttrycks genom dynamisk neuronal förgrening och gliacellsbildning. Genetiska faktorer bidrar till bibehållen minnesintegritet vid åldrande och kan tidigt förutses. Bibehållen hippocampus volym och avsaknad av APOE-4 variationen hänger samman med bibehållen minnesfunktion under åldrandet. Förändringar av aktivitetsmönster i hjärnan, främst frontalt och i hippocampus tyder på kompensatoriska möjligheter i och med någon form av reorganisation vid minnesanvändning.

Martin Lövdén visade på ett mycket elegant sätt utbildningseffekt på allmänintellektuell förmåga. Då folkskolereformen infördes i landet fanns vid mönstring unga män med olika utbildning som i övrigt var jämförbara. Där sågs tydlig effekt på de grupper med minst utbildning som försvann hos grupper som fortsatte i högre studier. Så kanske snarare brist på utbildning har negativ effekt på allmänintellektuell funktion, som är hämmande i förhållande till individens egentliga potential? Man har sett tendens till positiv effekt på intellektuell funktion och bibehållen funktion vid åldrande korrelerad till att behärska främmande språk. Denna effekt har även undersökts experimentellt. Dels redovisades en studie med mycket intensiv språkinlärning vid militärtolkutbildning och dels en studie där äldre individer fick studera italienska. I båda grupperna sågs ökad hippocampusvolym. Den intensiva tolkutbildningen gav även ökad kortikal tjocklek i språkområdet. Men ingen av studierna gav förbättrade resultat på IQ-test.

Fredrik Ullén redovisade sina studier om utvecklad skicklighet och expertis hos musiker. Riktad hårdträning förändrar hjärnan vilket tydligt visas inom de motoriska kortikala områden som involveras i träningen. Detta har även visats i experiment med kontrollgrupp efter 15 månaders träning. Träning har utan tvekan stor effekt på utvecklande av expertis. Samtidigt visar välgjorda studier att mycket av mytbildningen om träning, talang och expertis är förenklad och överdriven. Tvillingstudier visar att genetiska förutsättningar styr både träningsmängd och resultat till stor del och att träning ensamt endast kan förklara 5-12 % av variansen.

Tre tillsynes heterogena teman sammanföll i belysningen av hjärnans formbarhet, men utan att förringa formbarhetens begräsningar och vikten av den genetiska disposition i vilken påverkan sker. Det finns flera sätt att påverka det individuella utfallet, men utan den vanligen naiva optimism som även tenderar att skuldbelägga de vars förutsättningar är något mer utmanande.

 

Tomas Alsiö, Leg. Psykolog

Lokalredaktör, SNPF Västra regionen