Nordiska mötet 2018: Förvärvad hjärnskada – ingen ”quick fix”, men många möjligheter!

sep 12, 2018

Under fredagsförmiddagens symposium på temat förvärvad hjärnskada fick flera spännande forskningsprojekt på ämnet ta plats: Mikael Ledin, Rehabiliteringsmedicinska universitetskliniken vid Danderyds sjukhus, inledde med sitt pågående projekt om unga vuxna med förvärvad hjärnskada. Från 18 till 25 års ålder är en händelserik och ibland svår period med många livsförändringar för de flesta, men för unga vuxna med förvärvad hjärnskada innebär den extra utmaningar. Detta inte minst för att många vill vara som alla andra och är trötta på att ta emot hjälp – samtidigt som de fortfarande behöver den.

Ledin och hans kollegor har funnit att framgångsfaktorer för att höja funktionsnivån och öka självständigheten för dessa unga är bland annat individanpassade interventioner med mål på rätt nivå, ett holistiskt arbetssätt där man jobbar på att förbättra individens funktion på flera områden samtidigt, samt flexibilitet avseende frekvens och längd på rehabiliteringsperioderna.

Efter detta följde Birgitta Johansson, kliniskt verksam neuropsykolog och forskare vid Göteborgs universitet, och hennes forskning på mental trötthet efter förvärvad hjärnskada. Hon har studerat en medicinsk intervention, i form av medicinering med metylfenidat, samt en terapeutisk intervention i form av mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR). Johansson börjar med att betona att det inte finns någon ”quick fix” vad gäller mental trötthet vid förvärvad hjärnskada: patienterna behöver kontinuerligt använda sig av strategier för att hushålla med energin, oavsett vad de övriga interventionerna ger.

I studien där patienterna fått prova metylfenidat kunde man se en förbättring gällande mental trötthet och även ökad processhastighet hos patienterna – men dock inte förbättrat arbetsminne. Patienterna rapporterade även förbättringar avseende en rad andra faktorer: stresskänslighet, fysisk trötthet, sömnstörningar, initiativförmåga och även depressions- och ångestsymtom. Johansson vill dock understryka att det finns individuella skillnader och att det för de patienter som befinner sig i en alltför stressfylld och turbulent situation inte räcker med medicinering med metylfenidat, de behöver även ha andra insatser. Viktigt är också att, trots den extra energi som medicineringen ger, inte sluta att hushålla med energin. Patienterna kommer att fortsätta behöva ha strategier för detta, trots sin upplevelse av ökad ork!

Mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR) är ett evidensbaserat program bestående av guidade mindfulnessövningar, lätt yoga, gruppdiskussioner och hemuppgifter. För att i studien kontrollera för att det inte var aktiveringen i sig som gav resultat hade man en kontrollgrupp som gick promenader i naturen istället för MBSR. MBSR gav resultat i form av förbättrad uppmärksamhet hos patienterna, berättar Johansson, och det skedde även om behandlingen genomfördes via videolänk på nätet.

Efter denna spännande inledning på symposiet fick vi också ta del av Gabriela Markovics forskning på uppmärksamhetsträning vid förvärvad hjärnskada (Karolinska institutet, Danderyds sjukhus), Joel Gerafis studie av neglect efter stroke (Göteborgs universitet) samt höra Kajsa Mäki (University of Helsinki) berätta om percieved injustice hos personer med mild traumatisk hjärnskada.

 

Läs mer!

 

Anna Claesson, Leg. psykolog

Lokalredaktör SNPF Södra regionen

Etiketter: