En nyligen publicerad studie i Neuropsychological Rehabilitation av bland andra Amáta Vig, Erik Blennow Nordström och Susanna Vestberg har utvärderat de psykometriska egenskaperna hos skattningsformuläret Dysexecutive Questionnaire (DEX) i en population med tidigare hjärthändelser. Instrumentet ingår i testbatteriet Behavioral Assessment of the Dysexecutive Syndrome (BADS) och omfattar både en själv- och närståendeskattning.
DEX utvecklades ursprungligen som ett kvalitativt instrument för att fånga vardagliga exekutiva svårigheter efter förvärvad hjärnskada, men används idag ofta kvantitativt i olika kliniska populationer trots begränsad kunskap om dess validitet och reliabilitet. I den aktuella studien ingick 196 personer med tidigare hjärtstopp eller hjärtinfarkt, och både själv- och närståendeskattningar samlades in.
Resultaten indikerade att DEX bör användas som ett endimensionellt mått baserat på totalpoäng, och har överlag tillfredsställande psykometriska egenskaper. På gruppnivå förelåg inga signifikanta skillnader mellan resultaten på själv- och närståendeskattningarna, däremot fann man att en del patienter som presterat under två standardavvikelser på ett vanligt neuropsykologiskt test (Trail Making Test B), skattade sina svårigheter signifikant lindrigare jämfört med deras närstående. Detta talar för nedsatt insikt i exekutiva svårigheter hos denna subgrupp, vilket kan fångas med DEX. Författarna betonar vikten av att inhämta information från flera olika källor, särskilt i populationer där nedsatt insikt kan förekomma.
Länk till studien: Psychometric properties of the Dysexecutive Questionnaire (DEX) in individuals with a previous cardiac event