Christian Oldenburg Leg. psykolog, postdoktor på avdelningen för försäkringsmedicin, KI, och verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan tilldelades SNPF stipendium 2026.
Traumatisk hjärnskada är vanligt förekommande under barndom och ungdom. De flesta skador är lindriga, men även efter en lätt traumatisk hjärnskada kan kognitiva, emotionella och sociala svårigheter kvarstå hos en del individer. På längre sikt kan sådana svårigheter få betydelse för exempelvis skolgång, psykisk hälsa och etablering i arbetslivet.
En särskilt intressant fråga är vilken betydelse åldern vid skadetillfället har. Hjärnan genomgår omfattande utveckling under hela barndomen och ungdomen, och olika hjärnstrukturer och funktionella nätverk mognar i olika takt. Såväl hjärnans sårbarhet som dess möjligheter till plasticitet och kompensation kan därför variera beroende på när under utvecklingen en skada inträffar. Samtidigt förändras de kognitiva, sociala och utbildningsmässiga krav som ställs på individen. Konsekvenser av en hjärnskada behöver därför inte alltid vara tydliga i nära anslutning till skadan, utan kan framträda först senare när kraven på självständighet, utbildning och deltagande i arbetslivet ökar.
Traumatisk hjärnskada i barndomen kan också förstås ur ett bredare livsloppsperspektiv. Själva skadehändelsen kan innebära ett avbrott i ett pågående utvecklingsförlopp. Även när någon tydlig bestående funktionsnedsättning inte föreligger kan en period av sjukdom och återhämtning påverka exempelvis skolgång, social utveckling och senare etablering i arbetslivet. Vilken betydelse en hjärnskada får på längre sikt kan därför tänkas bero både på skadans direkta konsekvenser och på när i barnets utveckling den inträffar.
Trots detta är kunskapen om konsekvenserna långt senare i livet begränsad. De studier som följt barn med traumatisk hjärnskada in i vuxen ålder är få och ofta baserade på relativt små och selekterade kliniska material. Särskilt lite är känt om betydelsen av åldern vid skadetillfället.
Syftet med den aktuella studien är att undersöka om och hur ålder vid traumatisk hjärnskada i barndomen har betydelse för psykosocial funktion i vuxenlivet, med särskilt fokus på utbildning, arbetsliv och hälsa. Studien undersöker också om olika skadeåldrar är förknippade med olika psykosociala utfall.
Studien är en del av ett större registerbaserat forskningsprojekt om långsiktiga konsekvenser av traumatisk hjärnskada i barndomen. Datamaterialet omfattar cirka 52 000 personer som vårdats på sjukhus för traumatisk hjärnskada före 18 års ålder samt matchade kontrollpersoner. Genom samkörning av nationella register från Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Försäkringskassan kan deltagarna följas från barndomen in i vuxenlivet avseende bland annat utbildning, arbetsmarknad och hälsa.
Stipendiet från SNPF stipendiefond på 20 000 kronor kommer att användas för att frigöra sammanhållen tid för komplettering och analys av datamaterialet, tolkning av resultaten ur ett utvecklingsneuropsykologiskt och livsloppsorienterat perspektiv samt påbörjande av ett vetenskapligt manus.