Stipendium 2020: Neuropsykologisk testning vid vakenoperation av hjärntumör

jan 16, 2020

Varje år drabbas ca 700 personer av tumörtypen gliom. I de flesta fall är neurokirurgi och eventuell efterföljande cytostatika och strålning det primära behandlingsalternativet.

En viktig faktor för hur mycket operationen kan förlänga patienternas liv är hur mycket av tumören som kan tas ut. Ju större andel av tumören som avlägsnas desto längre överlevnad. För den typ av relativt långsamväxande tumör som är av särskilt intresse för det här projektet (grad II) ökar den förväntade överlevnaden från 5 år utan operation till 10 år när största möjliga resektion (till funktionell gräns) kan genomföras.

I de fall tumören ligger i ett område där man vet att risken är hög för neurologiska bortfall och kognitiva nedsättningar som följd av resektionen görs operationen med vaken patient. Genom att under operationen monitorera motoriska och kognitiva funktioner har det visat sig att man både får ut större del av tumören och samtidigt minskar antalet neurologiska bortfall som en följd av resektionen jämfört med när patienten opereras sovande.

Testningen under operation bygger på enkla, väl beprövade och robusta test med tydlig återkoppling vid tappad funktion (t.ex. objektsbenämning) men tolkningen av patientens prestation på uppgifterna är ofta svår. Vi håller nu på att utveckla testmetodiken under vakenoperationer så att psykologen som är testledare under operationen får bättre och mer lättolkad information från hur patienten presterar utan att försämra kontakten mellan psykolog och patient. Vi planerar för att köpa in ett par smarta glasögon som ger psykologen möjlighet att samtidigt ha ögonkontakt med patienten och få feedback från hur patientens prestation på de administrerade uppgifterna ser ut. På det sättet förväntar vi oss att psykologen kan ge bättre information till kirurgen om hur kognitionen påverkas av resektionen samtidigt som möjligheten att bibehålla ögonkontakt och ge stöd till patienten samt att bedöma eventuell påverkan av ansiktsmotorik inte påverkas negativt.

En av de viktigaste faktorerna som gör bedömningen av kognitiva funktioner svår är den stegrande trötthet som patienten drabbas av under operationen. Det är svårt att särskilja vad som är en försämrad kognitiv funktion och vad som är en allmänt ökad sömnighet beroende på lugnande preparat och det faktum att skallbenet är öppet och hjärnan manipuleras. Vi planerar därför också att göra en pilotstudie för att se hur testen som används under operationen ger utslag hos en kontrollgrupp under varierande grad av trötthet.

 

Mattias Stålnacke

Leg. psykolog, doktorand

 

Mattias Stålnacke arbetar vid Neuro- Huvud- Halscentrum, Neurokirurgiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Han är också doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet.

Etiketter: