Milda traumatiska hjärnskador, mTBI, är den vanligaste typen av hjärnskador och incidensen ligger kring 500-600 patienter per år och 100 000 invånare. Prognosen efter mTBI är mycket god och de flesta drabbade återfår normal funktion efter en kortare tid. Dock får en signifikant andel, ca 10–20%, kvarstående besvär under lång tid, ofta i månader och ibland år, efter skadetillfället. Detta utgör en stor grupp patienter som ofta är heltidssjukskrivna, besväras mycket av sina symtom och har en klart sänkt livskvalitet. Kvarstående besvär över tre månader efter skadetillfället, s.k postkontusionella symtom, kan delas upp i fysiska (trötthet, huvudvärk), emotionella (irritabilitet, ångest) och kognitiva (uppmärksamhet, minne, exekutiva funktioner) nedsättningar. Exakt vad som ligger till grund för dessa kvarstående besvär är inte klarlagt, och det finns inte heller någon enhetlig bild av vilka faktorer vid insjuknandet som kan predicera vem som kommer att drabbas av långdragna besvär. De flesta studier pekar på att kvarstående symtom efter mTBI kan tillskrivas en komplex interaktion mellan neurologiska (strukturella och funktionella), biologiska (ex. neuroendokrina) och psykologiska faktorer.
I den kliniska vardagen på Östersunds Rehabcentrum är dessa patienter vanligt förekommande, och rehabiliteringen blir ofta långdragen och dessvärre inte alltid framgångsrik trots omfattande insatser. Patienterna tycks ofta ha ett inadekvat och alltför intensiv stressrespons i olika typer av påfrestande situationer. I kombination med att de inte återhämtar sig kognitivt kan man också fundera på om de har en nedsatt plasticitet. I studien kommer fokus ligga på att undersöka hur patienternas kognitiva besvär och trötthet samvarierar med biologiska markörer för stress och plasticitet samt självupplevd stress, ångest och nedstämdhet (egenupplevd psykisk hälsa). Hypotesen är att nedsatt plasticitet, definierat som låga nivåer av BDNF, och neuroendokrina avvikelser i form av förhöjda eller låga nivåer av kortisol korrelerar med ökade symtom (fysiska, kognitiva och emotionella) efter mTBI.
Patienterna kommer att rekryteras från Östersunds sjukhus akutmottagning i samband med insjuknande, och sedan följas över tid under ett års tid. Studien beräknas starta under vintern 2019 och pågå under 1-3 år. Projektet kommer, åtminstone, att mynna ut i en specialistuppsats för mig som STP-psykolog i klinisk neuropsykologi samt som ST-projekt för ST-läkare med inriktning Rehabiliteringsmedicin.
Elisabeth Ahlberg
Leg. psykolog
STP-psykolog
Elisabeth Ahlberg utsågs av SNPF:s stipendiefond 2019.