Åsa Petersén, professor i neurovetenskap och överläkare i psykiatri föreläser på neuropsykologernas riksstämma, Helsingborg 2020.
Föreläsningen gav en fördjupad inblick, från en specialiserad klinik, samtidigt ett nationellt forskningscenter, i en omtalad och ändå ovanlig sjukdom. Min egen kliniska kunskap och förförståelse var lite tunn och sträckte sig till de mest vanliga ofrivilliga rörelserna, vetskapen om sen debut och en underliggande undantagslös genetik.
- Huntingtons sjukdom är en ärftlig hjärnsjukdom med en kombination av psykiatriska, kognitiva och motoriska symtom
- Leder till för tidig död, ingen bromsande behandling finns
- Symtomlindrande behandling för flera symptom finns
- Debut under hela livet
- Multiprofessionellt omhändertagande viktigt
- Drabbar främst basala ganglierna, frontala delar av cerebrala kortex och hypotalamus
- Lovande forskning och kliniska prövningar pågår
De ofrivilliga rörelserna drabbar 90 % av de med Huntingtons sjukdom. Även stelhet, kramper, långsamhet och talsvårigheter förekommer. Diagnosen fastställs med ett gentest och utifrån klinisk bild. Sömnstörning är vanlig. Sjukdomen medför även en mer kognitiv och emotionell påverkan, än vad man vanligtvis tänker sig, som kan föregå motorisk påverkan med många år. De allra flesta söker vid tidiga symptom eftersom de känner till risken för sjukdomen genom insjuknade föräldrar och andra släktingar. Annars är den inledande symptombilden lätt att känna igen från andra patienter inom psykiatrin.
Den kognitiva påverkan som beskrivs är i huvudsak exekutiv och rör funktioner som engagerar frontala strukturer såsom koncentration, planering och kognitiv flexibilitet. De emotionella besvären som är vanligt förekommande är apati, som tenderar att framskrida med sjukdomen samt ångest och depression. Självmordsrisken är betydligt förhöjd; 6 % med sjukdomen begår självmord. Risken är störst i början eller snarare när diagnos ställs och det senare skedet när funktionsförlust leder till förlorat självständighet. Det finns även metabol påverkan där inledande övervikt kan ge viss symptomlindring, därefter kan man se en successiv viktminskning under sjukdomsförloppet. Sömnstörning är vanlig och bidrar till att förvärra övriga emotionella besvär.
Genetiken bakom Huntingtons sjukdom är bättre klargjord än vid andra ärftliga degenerativa sjukdomar. Detta gör den intressant även som modell för andra mer heterogena ärftliga psykiatriska tillstånd. Diagnostiken är säker men det finns ändå en kvantitativ aspekt av de genetiska mutationerna som man kan ha i olika grad och där sjukdomsdebut inte är helt säkerställd. Det kan således finnas en måttligare, mer okänd eller oupptäckt genförändring i släkten. Den medfödda mutationen leder i sin tur till att proteinet huntingtin muterar och i muterad form är proteinet skadligt för celler. Överföringen från gen till protein sker genom mRNA, vilket är betydelsefullt för framtida behandling. Det är främst nervceller i basala ganglier, frontala cerbrala kortex och hypotalamus som degenereras. Försämrad funktion av hypotalamus utgör en central faktor i Huntingssjukdom. Degenerationen har stort förklaringsvärde i sig och störd funktion i hypotalamus bidrar sekundärt till minskad förekomst av för hjärnan viktiga hormoner, orexin, vasopressin och oxtycin. Dessa hormoner har betydelse för hjärnans funktion och påverkar känsloliv och beteende och kan även spela en roll vid andra psykiatriska tillstånd.
Patienterna behöver tillgång till högspecialiserad multiprofessionell insats.
Det finns idag ingen möjlighet att med behandling påverka det faktiska sjukdomsförloppet. De flesta symptom som sjukdomen för med sig kan emellertid behandlas symptomatiskt. Det gäller sömnstörning, ofrivilliga rörelser och affektiva symptom som i många fall behandlas framgångsrikt med läkemedel och omvårdnad. Försämringen framskrider ändå och mer insatser behövs när autonomin inskränks.
Det pågår forskning om läkemedel som skall kunna bromsa, förebygga eller stoppa sjukdomsförloppet. De framtida behandlingarna riktas på olika sätt emot de genetiska mekanismerna bakom den muterade varianten av huntingtin.
Tomas Alsiö
leg. psykolog, lokalredaktör SNPF Västra