Även om stress knappast är ett nytt begrepp överlag så är det relativt nytt i psykiatrin, menar professor Marie Åsberg i introduktionen till sin föreläsning om utmattningssyndrom som inledde Riksstämman 2019. Psykologer och psykiatrer började intressera sig för området först på 1980-talet, sedan området beforskats av fysiologer och endokrinologer i flera decennier. Så, med vetskapen att vår yrkesgrupp är något sen in på området, ger vi oss in i 45 minuter fyllda med differentialdiagnostik, behandlingsbarhet och nya studier om utmattningssyndrom.
Marie Åsberg redogör för de olika faserna vid utmattningssyndrom och beskriver sjukdomsbilden. Stresskänslighet vid belastning brukar vara det sista symtom som kvarstår efter en utmattning: även om personen är återhämtad så finns svårigheter att hantera stress när nya krav uppstår. De kognitiva symtomen går tillbaka, men även de kan hålla sig kvar länge: efter ett år har de flesta fortfarande problem med kognitiva och exekutiva funktioner.
Åsberg konstaterar också att vid samtliga psykiatriska stresstillstånd är depression en mycket vanlig komplikation. Hur kan man då differentiera mellan utmattning och depression: hur kan vi skilja ut vad som är det primära, och hur vi ska behandla?
Förutom depressiv hämning och suicidalitet, vilka är mer sammankopplade med depression än utmattning, menar Åsberg att svaret på frågan ”Tror du att du kommer att bli bra?” är en nyckel. Patienter med egentlig depression har ofta hopplöshetskänslor i den utsträckning att de genuint kan svara att de inte tror det. De kan inte se hur deras situation skulle förbättras, medan patienter med utmattningssyndrom snarare kan beskriva att de tror att de kommer bli bra, men att de är frustrerade över att det tar så lång tid.
Varför är då depression en så vanlig komplikation till utmattningssyndrom? Åsberg berättar att i det samhällsvetenskapliga forskningsprojektet World Values Survey, en pågående undersökning av värderingar i ett stort antal olika länder, utmärker sig Sverige som land avseende såväl sekulära som självförverkligande värderingar. När självförverkligandet rör sig utom räckhåll, som det så ofta gör vid utmattning, är det inte konstigt att vi blir förtvivlade och uppvisar depressiva symtom. Men, poängterar Åsberg, vi ska inte blanda ihop depression och desperation!
Åsberg lyfter också frågan om det överhuvudtaget spelar någon roll huruvida det rör sig om en samsjuklighet mellan utmattning och depression, eller om patienten uppvisar tecken på depression som en komplikation till utmattningen (alltså desperation!)
Ja, menar Åsberg med eftertryck, det spelar roll för behandlingsbarhet och prognos! Vad gäller utmattningssyndrom finns inte mycket evidens för vare sig medicinsk eller psykologisk behandling. Man har forskat på mängder av olika metoder för behandling av utmattningssyndrom: alltifrån KBT individuellt och i grupp, till qi gong och skogsterapi… Men oftast med väldigt blygsam framgång, hur logiskt det än låter att skogen borde vara läkande. Enligt en enkätundersökning från 2001 kan farmakologisk behandling och i viss mån psykoterapi och sjukgymnastik till och med ha ökat sjukskrivningslängden.
Men, säger Marie Åsberg engagerat: en ny studie har visat på effekt! Hon berättar om Nygren med fleras studie från 2018 där utmattade lärare fick åka på internatbehandling på Kanarieöarna, och fick med sig tydliga direktiv till chefen när de kom tillbaka till arbetet. Om dessa inte följdes, följde behandlarna upp detta och samtalade med cheferna. Åsberg betonar att i denna studie sattes gruppen samman av en yrkesgrupp, lärare, vilket gjorde den mindre spretig än andra behandlingsgrupper och kan vara en framgångsfaktor.
Under föreläsningen beskriver Marie Åsberg även neurologiska markörer vid utmattningssyndrom. Man kan bland annat observera förtunnad hjärnbark på vissa områden hos utmattade patienter, vilket kan hjälpa oss att förstå de kognitiva och exekutiva symtom som uppstår vid tillståndet. Det har även noterats en minskad kortisolfrisättning, vilken verkar vara beständig 7 år efter utmattningen. När den är oföränderlig över så lång tid och inte verkar förbättras väcks frågan: fanns den där innan utmattningen? Visar den på en sårbarhet för utmattning snarare än en konsekvens? Minskad kortisolfrisättning förekommer även hos personer med trauma i barndomen, alltså ett trauma som inträffar innan kortisolfrisättningen (HPA-axeln) riktigt är färdiginställd. Marie Åsberg konstaterar, mer anekdotiskt och utifrån sin erfarenhet, att visst är det så att ”maskrosbarn” är vanligt förekommande bland utmattningspatienter..?
Men, slår hon fast mot slutet av denna matnyttiga och informationsspäckade trekvartstimme: biologiska markörer för utmattning är svårt! Vi har välfungerande kliniska undersökningsmetoder som är betydligt mer till hjälp i bedömning av utmattningssyndrom. Åsberg slår med detta ett slag för skattningsskalan KEDS (Karolinska Exhaustion Disorder Scale) som hon själv varit med och utvecklat – och vilken konstaterats korrelera väl med sjukskrivningsbehov.
Professor Marie Åsberg föreläser om utmattningssyndrom på neuropsykologernas riksstämma 7/2 2019, Stockholm.
Läs mer!
- World Values Survey: http://www.worldvaluessurvey.org/
- KEDS (Karolinska Exhaustion Disorder Scale): Besér, A., Sorjonen, K., Wahlberg, K., Peterson, U., Nygren, Å. & Åsberg, M.(2014). Construction and evaluation of a self rating scale for stress-induced exhaustion disorder, the Karolinska Exhaustion Disorder Scale. Scandinavian Journal of Psychology, 55, 72-82
- Självskattning via webbsida: https://www.keds.nu/
- En längre intervju med Marie Åsberg: https://fof.se/tidning/2018/9/artikel/pionjar-mot-stress
Anna Claesson
Leg psykolog
Lokalredaktör SNPF Södra