Sök Stäng

Nordiska mötet 2018: Interventioner vid neuropsykiatriska funktionshinder

Therese Lundström, Tatja Hirvikoski, Anna Backman och Tiina Holmberg Bergman.

Symposiet “Interventions for people with neurodevelopmental disorders and their significant others across lifespan” presenterade insatser baserade på psykoedukativa och beteendeterapeutiska modeller i främst grupp, men även datorstödd behandling som anpassats för att särskilt passa patienter med neuropsykiatriska funktionshinder. De olika insatserna passas in i en modell med ökad individualisering och mer resurskrävande insatser när generellt erbjudna insatser varit otillräckliga.

Tiina Holmberg Bergman redovisade en studie av Navigator ACT riktad till anhöriga till barn med neuropsykiatriskt funktionshinder. Att vara förälder medför speciella utmaningar och krav på anpassning. Situationer uppstår och krav från omvärlden ställs som kan lämna föräldern med en känsla av misslyckande som det inte alltid det är accepterat att bära. Den psykiska stress som detta medför för föräldrarna har adresserats och behandlats i en randomiserad studie. Primärfokus var att öka psykologisk flexibilitet. Utfallsmåtten var ökat välbefinnande, minskad stress, ångest och nedstämdhet samt en subjektiv känsla av ökad flexibilitet och minskade svårigheter hos barnet. Behandlingen genomfördes i grupp under cirka tre månader med övningar mellan behandlingstillfällen. Föräldrapar deltog inte tillsammans i grupp. Deltagarna rapporterade positiva effekter för egen del och även förbättrad funktion hos barnet. Behandlingen upplevdes som genomförbar och det var ett litet bortfall i studien.

Anna Backman redovisade utvecklingen av en kontrollgruppsjämförd studie av SCOPE; ett i första hand psykoedukativt internetbaserat program för unga vuxna med autism. Programmet består av åtta moduler att genomföra under åtta veckor. Det finns även behandlarstöd uppkopplat genom programmet.  SCOPE presenterades som i första hand psykoedukativt men har många terapeutiska element gemensamma med internetterapi. Målgruppen brottas ofta med utanförskap, ensamhet, svårigheter i studier och arbete, samt ett lidande utöver sin diagnos. Många i målgruppen uppfattar nätbaserad datorinteraktion som ett naturligt och bekvämt sätt att kommunicera och tillgodogöra sig kunskap. Programmets helt datoriserade karaktär bryter även geografiska gränser och ger möjlighet att nå patienter där behandlingsutbudet är mer begränsat eller där resvägarna är ett hinder.  Genomförandet har fungerat bra med ett förhållandevis litet bortfall. Deltagarna har rapporterat nöjdhet och mer detaljerad utvärdering kommer.

Tatja Hirvikoski presenterade PEGASUS och den utvärderande studie som gjorts och även pågår. PEGASUS är ett psykoeduktivt program för vuxna med ADHD som är tänkt att genomföras tillsammans med en närstående. Programmet är psykoedukativt och utgör basen i en så kallad stepped care model, parallell med farmakologisk behandling. Patienter med behov kan gå vidare med gruppbehandling Dialektisk beteendeterapi (DBT) riktad till ADHD eller individuell behandling Kognitiv beteendeterapi (KBT) riktad till ADHD, men för många räcker det med läkemedel och den aktuella psykoedukativa insatsen.

ADHD har genomgripande påverkan på livssituationen och livet tillsammans med närstående. Ökad förståelse och kunskap om ADHD medför kompensationsmöjlighet men också acceptans och minskande emotionell stress för patienter och närstående. Därför ger gemensam information och kunskapsökning en ytterligare dimension än enbart patientutbildning. Programmet genomförs i tematiserad föreläsningsform vid åtta tillfällen med möjlighet till interaktion och utbyte mellan deltagarna. Deltagande har låg tröskel och de flesta som deltar fullföljer. Det har gett positiv effekt på relationer, kunskap om ADHD samt förbättrad livskvalitet. Deltagande har också visat sig förbereda senare terapeutiska interventioner. En parallell riktad till personer med autism, PRISMA, är under utveckling.

Therese Lundström berättade om IPSA som riktar sig till vuxna med ADHD som har barn. Det är speciellt utvecklat och inriktat på att stödja och stärka föräldrarollen. Neuropsykiatri ger ökade svårigheter i de flesta aspekter av vardagslivet. Detta framstår som symposiets genomgående tema.  Anhörigperspektivet har tagits men här belyses den viktiga aspekten av hur ADHD påverkar möjligheten att vara förälder med ansvar för andras livssituation, där barnen kanske har likande svårigheter. En bild av kaotisk hemsituation med få rutiner och hög stressnivå är vanlig. Föräldraskap ställer krav på tålamod, känsloreglering, fokus och struktur där ADHD utgör ett hinder. IPSA är ett protokollstyrt program med gruppinterventioner kombinerat med individuellt stöd. Träffarna är temastyrda och ger stöd i planering, strukturering och hantering av egna svårigheter med självreglering i relation till familjelivet. Träffarna är även tillfälle för utbyte av erfarenheter. En app för att stödja föräldraskapet i enlighet med programmet har utvecklats. En grupp om åtta föräldrar har fullföljt programmet utan något bortfall. Närvaron och engagemanget har varit god.

Sammanfattningsvis finns en rad insatser som adresserar neuropsykiatriska funktionssvårigheter och som bidrar till att minska svårigheternas negativa effekt i vardagen. Insatserna är välstrukturerade, begränsade i tid och har förutsättningar att kunna erbjudas många individer. Presentationerna är lovande och kommande utvärderingar inväntas.

 

Tomas Alsiö, Leg. psykolog

Lokalredaktör, SNPF Västra regionen