I klinisk psykologisk verksamhet och forskning bygger ofta slutsatser på självrapporterade data där individers uppfattning om symtom och beteenden antas spegla en tänkt verklighet. Flera nackdelar kan ses med en sådan metod där bristande självreflektion, önskan om att framställa sig i ett socialt acceptabelt ljus och svårigheter i att förstå frågor och uppgifter kan leda till otillförlitliga resultat. I en klinisk neuropsykologisk utredning kombineras ofta självskattningar med resultat från standardiserade tester för att öka tillförlitligheten. Möjligheten att använda detta tillvägagångssätt vid bedömning av emotionella tillstånd och socialt beteende är dock betydligt mer begränsat på grund av bristen på validerade tester.
Ett exempel på återkommande känslomässiga störningar som kan ses vid såväl psykiatrisk diagnos som neurologisk sjukdom är kraftig irritation och ilska. Vid bedömning av dessa tillstånd används främst observation och självskattning som en markör. Behovet av objektiva mätningar av relaterade beteenden har dock uppmärksammats återkommande. Nyttan med att utveckla tester för att mäta känslomässiga tillstånd kan ses såväl vad gäller en ökad tillförlitlighet vid karaktärisering, möjlighet att mäta effekter av terapeutiska interventioner som att användas inom ramen för en terapeutisk/pedagogisk ansats med syfte att åskådliggöra konsekvenser av emotionella beteenden i en social situation. I detta sammanhang existerar experimentella metoder utvecklade för att kartlägga beslutsfattande som har visat sig resultera i förknippade känslomässiga reaktioner och uttryck.
Syftet med denna studie är att utvärdera två test utformade för att möta beteenden förknippade med ilska och irritabilitet: Ultimatum-spelet och Point Subtraction Aggression Paradigm. Dessa tests validitet, d v s dess förmåga att mäta ilska och aggressivitet kommer att prövas. Projektet kommer att genomföras av Stefan Winblad, leg psykolog och docent, Maria Gröndal, leg psykolog och doktorand samt Karl Ask, professor – samtliga verksamma vid Psykologiska institutionen, Göteborgs Universitet. Studiens resultat kommer att användas i ett pågående forskningsprojekt kring premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) och resultera i minst ett vetenskapligt arbete.
Stefan Winblad
Leg psykolog, docent