Bokrecension: Empati hos barn och unga med autism

jan 2, 2024

Författare: Anne Vibeke Fleischer och Käte From. Förlag: Studentlitteratur

Vill du få en ökad förståelse för hur empati fungerar och på vilket sätt den kan tänkas vara påverkad vid en samtidig autismdiagnos? Kanske är du förälder till ett barn med autism, har en anhörig med diagnosen eller så kanske du arbetar som pedagog i skolan men har svårt för att förstå varför det blir så tokigt i vissa situationer. Här är en enkel bok att ta till sig. Kanske inte en bok för redan insatta personer som vill fördjupa sin kunskap då den är ganska basal i sitt kunskapsdjup men absolut en perfekt bok för att sprida kunskap till oinvigda och för att öka förståelsen för de svårigheter som kan uppstå i samspelet mellan individer med autism och neurotypiska individer.

Boken inleder med ett kapitel där begreppet empati definieras. Skillnader mellan kognitiv och emotionell empati förklaras på ett enkelt sätt. Individer med autism beskrivs huvudsakligen ha en bristande förmåga att förstå olika sociala situationer vilket gör att det blir svårt att visa empati. Det är således huvudsakligen den kognitiva empatin som beskrivs vara nedsatt vid autism. I kapitlet lyfts även känsloreglering som en viktig faktor, att kunna reagera med olika styrka beroende av hur allvarlig den händelse som skett varit.

I kapitel 2 lyfts empatins utveckling under barndomen. Tre olika begrepp definieras, empati, theory of mind och mentalisering. Självuppfattning är ett viktigt begrepp som lyfts och som är kopplat till förmågan att kunna känna empati. Utan en känsla av vad som är jag blir det svår att förhålla sig till vad som är någon annan.

I kapitel 3 förklaras diagnosen autism utifrån de två olika diagnossystem som huvudsakligen används, ICD-10 samt DSM-5. Boken diskuterar även de skillnader som finns i nya ICD-11 som är på gång att släppas inom en överskådlig framtid. En specifik teori som har funnits över tid är att det är någon defekt i spegelneuronerna som orsakar autism. Boken lyfter denna teori och förtydligar att detta på inget sätt kan vara en ensam förklaring till hur autism uppstår. Autism har sannolikt en komplex etiologi där flera olika faktorer samspelar blir slutsatsen i kapitlet.

Kapitel 4 går i huvudsak igenom hur uppmärksamhet och bearbetningshastighet kan kopplas till empati. Bearbetningen beskrivs innehålla både kognitiva och emotionella delar. Förmågan till uppmärksamhet beskrivs vara mycket viktig för att kunna förhålla oss till vår omvärld. Begreppen tropism och monotropism lyfts där tropism står för förmågan att kunna göra flera olika saker parallellt och monotropism står för förmågan att endast klara av att hålla fokus på en sak i taget. Monotropism lyfts som en förklaring till autistiska individers fokus på specialintressen och fokus på detaljer. Vid ett monotropiskt fungerande riskerar man att missa mycket som pågår parallellt med det man gör. Monotropin beskrivs i boken kunna förklara delar av den bristande empatiska förmåga som kan upplevas hos individer med autism, förklaringen till detta är att monotropin gör att viktig information som behövs för att kunna känna empati missas. En kort sekvens i boken beskriver även empati vid ADHD. Förklaringen till bristande upplevd empati vid denna funktionsnedsättning beskrivs vara att dessa individer har svårigheter att hinna fundera över vad andra kan tänka och känna eftersom fokus hela tiden flyttas till nya saker. Tankarna fladdrar iväg för fort helt enkelt. Bearbetningshastigheten beskrivs vara svårpåverkad men boken ger exempel på hur man kan ”stanna världen en stund” för att kunna öva på hur olika situationer kan uppfattas. Ett exempel på det är bland annat att filma och titta på olika sekvenser i efterhand och sedan diskutera det som skedde.

Kapitel 5 lyfter kopplingen mellan språk, tänkande och empati. Initialt lyfts likheter som något som är lockande för oss människor. Då vi känner igenom oss i något dras vi till det och blir mer positivt inställda. För att kunna hitta likheter på ett högre plan behövs en förmåga att kunna abstrahera vilket i boken beskrivs som en förmåga att kunna bortse ifrån viss information till förmån för annan. Bristande abstraktionsförmåga är vanligt vid autism och är en förklaring till att det ofta blir svårt att generalisera olika förmågor mellan olika situationer. Boken beskriver att en möjlig väg att gå för att utöka denna kompetens hos barn och ungdomar med autism är att öva på förmågan att se att olika delar bildar en helhet. Bland annat anges legobygge som ett bra tillfälle för detta, legobitar som tillsammans bildar ett bygge blir en bra grund för en diskussion kring att detaljer skapar en helhet. Språket beskrivs vara en viktig komponent för att kunna skapa nyanser och koppla samman delar. Exempel som anges är att språket kan hjälpa till att koppla samman känslor med hur de känns i kroppen och också för att nyansera hur starkt känslan känns. Boken anger att det har funnits tankar kring att autism skulle skapat av språkliga svårigheter men detta har motbevisats av forskning. Bristerna i social kommunikation beskrivs istället vara kopplade till kognitiva och socialkognitiva funktioner.

Kapitel 6 lyfter självuppfattningens roll för empatin och definierar självuppfattning som den kunskap man har om sig själv. Självuppfattningen beskrivs utvecklas i samspel med andra. En tydlig självuppfattning beskrivs i boken vara avgörande för att kunna se likheter och skillnader mellan sig själv och andra. Självuppfattningen beskrivs vara en viktig komponent att hjälpa barn och ungdomar med autism att utveckla. Dock beskrivs en fin balansgång mellan att vilja hjälpa barnet och att istället få barnet att känna sig ifrågasatt för den hen är. Personer med och utan autism behöver lära sig att förstå varandra utan att för den skulle förstärka känslan av ”vi och dem”. I kapitlet diskuteras även motstånd mot allt nytt, ”insistence on sameness”. Barn och ungdomar med autism känner ofta ett starkt behov av att saker skall vara som de alltid har varit. Detta kan bli besvärligt i vissa situationer eftersom det finns tillfällen då det är nödvändigt att vänja sig vid nya saker, som ett par nya vinterstövlar exempelvis. Här blir det viktigt med stöd ifrån vuxenvärlden för att öva på att hantera nya saker/situationer samtidigt som det också behövs en respekt ifrån omvärlden gällande att vissa saker/situationer blir för svåra och därför istället blir okej att undvika.

Kapitel 7 beskriver tre olika huvuddimensioner inom vilka barn och ungdomar med autism behöver stöd. I kapitlet gås sedan igenom; 1. Enkelt – Komplext, 2. Konkret – Abstrakt, 3. Låg bearbetningshastighet – Hög bearbetningshastighet. Olika exempel på hur man kan stötta upp inom dessa huvuddimensioner anges kortfattat.

I det sista kapitlet, kapitel 8, diskuteras vilka tendenser som finns framgent inom fältet. Diagnosticeringen av autism har ökat och olika förklaringsmodeller till detta lyfts. Olika psykologiska och pedagogiska nya interventioner sammanfattas kort. Boken avslutas med en kort sammanfattning av skolan utveckling för barn och ungdomar med autism samt hur synen på autism har förändrats i samhället.

Boken är främst skriven för föräldrar, familjemedlemmar, pedagoger och annan vårdpersonal. Även psykologer finns med i listan över potentiella intressenter. Boken är helt klart användbar i arbetet som psykolog, främst för att delge vuxna i barnets/ungdomens omgivning ökad kompetens. Boken är enkelt skriven och sammanfattar kort viktiga delar inom området. Jag skulle varmt rekommendera boken för att sprida kunskap kring de missuppfattningar som ibland finns om att barn och ungdomar är empatilösa. Bilden blir betydligt mer nyanserad utifrån texterna i denna bok. Förhoppningsvis är innehållet i boken inte någon nyhet för psykologer som arbetar med gruppen barn och ungdomar med autism men för de som inte gör det och som önskar större förståelse för hur de kan tänkas uppfatta världen är boken klart läsvärd.

Sammanfattningsvis: Enkel att ta till sig, kortfattad kunskap, bra för att sprida förståelse för barn och ungdomar med autism på ett bredare plan!

 

Linda Lindersson

Leg. psykolog, STP-psykolog i neuropsykologi och psykologisk behandling

Etiketter: