Författare: Maria Bühler, 2024
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127463011
En viktig bok skriven med värme och kärlek i syfte att hjälpa oss neurotypiker med våra kommunikationssvårigheter i samspelet med autister.
Maria Bühler har lyckats med att skriva en fin bok som på ett förenklande sätt omvandlar teorier kring eventuella nedsatta funktioner hos autister till konkreta beskrivningar av hur dessa kan te sig i praktiken. Följden blir en mycket användbar bok med många handfasta råd som bör kunna vara till nytta inom alla verksamheter i vården. Boken är dock bredare än så, den går att använda även inom andra verksamheter. De förslag som ges för att kunna underlätta för vården att på bästa sätt möta autister är applicerbara även inom andra verksamheter. Boken blir således en bok för alla som vill bli bättre på att skapa goda möten mellan neurotypiker och autister.
Maria beskriver i sin bok den viktiga utgångspunkten att autister ofta kommunicerar och förstår andra autister på ett bra sätt och att neurotypiker gör detsamma med andra neurotypiker. Det är alltså främst mellan neurotypiker och autister som svårigheterna uppstår. Alltså är det inte autisten som har svårt att kommunicera och neurotypikerna som inte har svår att kommunicera Det är istället så att de två har lika stora svårigheter att kommunicera med varandra eftersom kommunikationen sker på olika sätt. Båda har en nedsatt förmåga till kommunikation i förhållande till varandra.
Boken innehåller initialt en personlig berättelse om författaren och hennes dotter som ger en bakgrund till varför boken är skriven med så mycket kärlek som den är. Boken är sedan indelad i olika delar. Första delen fokuserar på autisternas perspektiv och lyfter en hel del av del teorier kring autism på ett lättförståeligt och tydligt sätt, bland annat avhandlas delar av Feldman Barrets teorier kring känslor samt hur prediktionssvårigheter kan bidra till hur autistiska hjärnor fungerar. Boken lyfter även Peter Vermuelens teorier kring kontextblindhet som ytterligare försvårande faktorer för autister. Enkelt förklarat blir poängen att neurotypiker mer automatiskt kan predicera skeenden och kan dra nytta av kontexten för att på bästa sätt kunna anpassa sin sociala kommunikation. Olikheterna bidrar till kommunikationssvårigheterna dem emellan.
Boken avskriver äldre teorier om att autister inte kan känna empati utan understryker att de ofta kan känna mer empati än neurotypiker. I boken finns också förklaringsmodeller till hur denna äldre teori kring bristande empati kan förstås. I denna del av boken lyfts en hel del olika konkreta skäl till att mötet mellan vården och autister många gånger kan bli komplicerat och bakgrunden till att så många autister beskriver dåliga upplevelser, i bästa fall, eller rena trauma, i sämsta fall, kopplat till tidigare vårdbesök. Boken innehåller många olika fallbeskrivningar som förtydligar de beskrivna situationerna på ett sätt som gör boken levande för läsaren.
Andra delen av boken beskriver en mängd olika anpassningar som kan göras för att förbättra autisternas möten med vården. Anpassningarna gäller både den mer fysiska miljön inom vården men också andra delar så som hur samtal bör läggas upp, vikten av struktur och nyttan med tydliggörande pedagogik till exempel. Flera olika samtalstekniker lyfts, bland annat ritprat som ofta är en framgångsrik väg att gå i mötet mellan autist och neurotypiker.
Tredje delen av boken innehåller tips och råd kring anpassningar i specifika vårdsituationer, bland annat hur kroppsundersökningar kan behöva anpassas och hur fel det kan bli då så inte sker. Boken lyfter även hur situationer som riskerar att eskalera känslomässigt kan lugnas ner genom att kroppsspråket kan användas lugnande. Även psykologiska behandlingar lyfts och då främst utifrån hur dessa kan behöva anpassas för att behandlingarna skall bli gynnsamma för autister. Risken att psykologisk behandling kan bli skadlig för patienten om den inte anpassas förklaras fint i boken och blir nyttig och tänkvärd läsning för alla som jobbar med psykologisk behandling oavsett hur erfaren behandlaren är.
I slutet av boken beskrivs även hur heldygnsvården kan upplevas av autister och hur personalen inom dessa verksamheter kan göra för att underlätta för att få till bästa möjliga vård för patientgruppen.
Sammantaget är detta en matnyttig bok för den som i sin kliniska vardag, eller i någon annan situation i livet, kommunicerar med autister. Boken skulle sannolikt passa utmärkt på alla vårdutbildningar och borde dessutom finnas i biblioteket på varje vårdavdelning i Sverige, så pass bra och ensam i sitt slag är den. Boken kan varmt rekommenderas!
Linda Lindersson, Leg.psykolog